Maja Fjæstad

Utriket

2011-01-24T12:12:00.000+01:00

Jag har börjat blogga lite på utrikesbloggen www.utriket.se (ex, ex).

Science for Welfare and Warfare

2010-11-26T12:22:00.003+01:00

Jag deltar i en nyutkommen antologi, Science for Welfare and Warfare, som handlar om stat, välfärd och kalla kriget. Läs mer hos Nina Wormbs eller hos förlaget.

Fosterdiagnostik

2010-11-26T12:09:00.005+01:00

Fosterdiagnostik är ett av de allra mest intressanta områden där teknik möter värderingar och där vi tvingas välja i vilken utsträckning vi vill ha information som är tekniskt möjlig, och hur vi vill använda denna. Just kring undersökningar av ofödda barn aktualiseras en ständigt aktuell tekniksociologisk aspekt: bara för att något är tekniskt möjligt behöver vi inte göra det. Sjukvården överlåter idag i stor utsträckning dessa val till föräldrarna själva vilket jag tror är väldigt uppskattat, om än inte alltid enkelt.

DN hade precis en helt kort artikel i frågan, vars huvudtema jag lämnar odiskuterat. Jag finner dock avslutningen högintressant: Socialstyrelsen menar alltså i sin kommentar att sena missfall är att föredra framför tidiga aborter (eventuellt, med tanke på hur artikeln är upplagd och avsaknaden av ifrågasättande, ska man läsa in att även DN/TT instämmer i detta). Relaterar Socialstyrelsen till någon uppfattning av vad som är "naturligt" kontra "tekniskt", eller vad bygger de värderingen på? Vi får inte frågan besvarad i artikeln hursomhelst.

8 argument för att rösta rödgrönt

2010-09-16T21:33:00.002+02:00

Föreliggande blogg har inte skrivit mycket om valet; det finns många som gör det så mycket bättre än jag.
Valarbetande har dock väckt många tankar om hur man egentligen väljer parti. Jag tänkte därför presentera en högst personlig lista på:

8 argument för att rösta rödgrönt
1. Jämställdhet. För mig är det en av de absolut viktigaste valfrågorna. Ja till en regering som vill dela föräldraförsäkringen mer, nej till en regering som är för vårdnadsbidrag.

2. Miljön. Tillsammans med ovanstående mina absolut viktigaste frågor. Alliansen förlorar SNF:s granskningar gång på gång och har genomgående lägre ambitioner i klimatpolitiken. Alliansen vill ha mer kärnkraft när vi redan är ett av världens mest kärnkraftsberoende länder. Alliansen lägger mindre vikt vid naturvård och vid att få bort farliga kemikalier.

3. SD. Endast de rödgröna har försäkrat att de inte tänker regera med stöd av SD.

4. KD. Ett negativt argument som faktiskt var särskilt viktigt för mig när jag tog politisk ställning som tonåring. Jag vill inte ha ett kristet parti som driver antiintellektuella kampanjer som ”verklighetens folk” i regeringen.

5. Detta. Ett rent känslomässigt argument i min bok, bortom diskussioner om ersättningsnivåer och teknikaliteter: för att de rödgröna är på de svagas sida.

6. Migrationspolitik.

7. En öppen högskola, och inte bara i storstäderna.

8. Mona Sahlin, Sveriges första kvinnliga statsminister

Läs även Bloggutmaning från Joakim Hörsing, Begrundat och plitat, Ett hjärta rött

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, alliansen, samhälle, rödgröna, bloggutmaning

Marth om natriumreaktorer

2010-07-26T14:37:00.001+02:00

Willy Marth är en viktig aktör i kärnkraftens nutidshistoria: han var projektledare för det stora tyska snabbreaktorprojektet SNR300 som lades ned i början av 1990-talet. Idag driver han en blogg "Rentnerblogg" som bland mycket annat handlar om kärnenergiteknik.

Nyligen skrev han en läsvärd post om den eventuella framtiden för natriumreaktorer. Han beskriver bland annat de franska arbetena med framtidsreaktorn Astrid (som enligt Marth beräknas kosta 3,7 miljarder Euro), och han kontaterar lakoniskt att sådana pappersprojekt är mer intressanta för reaktorkonstruktionsfirmor än faktiska byggen av nya reaktorer, vilka visat sig vara ekonomiskt problematiska.

Kvantfysikens historia

2010-06-29T22:06:00.000+02:00

En konferens i Berlin-Dahlem har de senaste dagarna erbjudit en intressant tidsresa till 1920-talet och till kvantmekanikens grunder. Många intressanta frågor har förstås väckts om denna stora vetenskapliga omvälvning - till exempel om det verkligen var en så stor omvälvning. Begreppet "klassisk fysik" i motsats till kvant- och relativitetsteori har till stor del definierats i efterhand - och aktörer som ville framställa sina bedrifter som så omvälvande som möjligt hade naturligtvis intresse i att understryka paradigmskiftets dramatiska karaktär.

En annan intressant fråga som diskuterats är den om vetenskapliga modeller: vad innehåller de egentligen, och vad innebär en förändring av vetenskapliga modeller? Modeller tenderar att stanna i det allmänna medvetandet även efter de ändrats inom vetenskapen. Bohrs "planetmodell" har exempelvis en viktig plats i vår uppfattning av atomen även om den utmanats, och ordet "eter" hänger sig envist kvar i vissa språkliga uttryck.

Dokumentation från konferensen kommer enligt uppgift upp på hemsidan så småningom, för den detaljintresserade.

Ny bok om motståndet mot relativitetsteorin

2010-06-13T17:37:00.000+02:00

Jag skrev nyligen i SvD om Milena Wazecks läsvärda bok om motståndet mot Einsteins relativitetsteori: Einsteins Gegner: Die öffentliche Kontroverse um die Relativitätstheorie in den 1920er Jahren. Wazeck beskriver hur relativitetsteorin väckte ont blod hos 1920-talets amatörforskare som kritiserade den nya fysikens icke-intuitiva natur. Skrämmande nog gjorde även Albert Einsteins judiska härkomst teorin omstridd i det antisemitiska Europa. Wazeck visar hur 1920-talets Zeitgeist, med en blommande populärpress och en relativt stor tolerans mot utomakademiska teorier om världsalltet, gav upphov till en unik vetenskaplig debatt som fördes av en brokig skara amatörfysiker och filosofer.

Några andra texter av Wazeck kan man hitta på nätet: Wer waren Einsteins Gegner? och Who Were Einstein’s Opponents?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Einstein, relativitetsteorin, Weimarrepubliken, vetenkapskritik

Uran från Afrika

2010-06-12T09:51:00.000+02:00

Under rubriken ”The power of nuclear things“ skriver teknikhistorikern Gabrielle Hecht en utomordentligt läsvärd artikel i Technology and Culture 2010:1. Hon tar avstamp i hur Bushadministrationen 2003 sökte efter anledningar att invadera Irak. Vissa inköp av aluminiumtuber kunde tyda på nukleär verksamhet i landet, men istället var det ett mycket löst (sannolikt förfalskat) påstående som istället fick stor uppmärksamhet: Irak hade köpt uran från Afrika.

I detta, menar Hecht, knöt USA ihop rädslan för uran med rädslan för kontinenten Afrika, och hon utvecklar detta genom att problematisera de handelsströmmar av uran som gått och går från Afrika till den industrialiserade världen, inte minst till forna kolonialherrar i Europa. Handelsrelationerna mellan de forna kolonierna och deras europeiska kontakter har ofta varit komplicerade vad gäller prisöverenskommelser, exklusivitet och krav på arbetsförhållanden. Anmärkningsvärt är också hur större delen av västvärlden fortsatte att köpa uran från sydafrikanska gruvor, trots bojkotten mot apartheid-regeringen (med Sverige som hedervärt undantag).

Några andra intressanta frågor är hur man ska betrakta uran som handelsvara. Ifall inköp av uran från Niger skulle ha gjort Irak till en kärnvapenstat, borde inte samma uran ha gjort Niger till en kärnvapenstat innan materialet hade lämnat landet? Och hur ska man egentligen hantera ursprungsbeteckningar på uran – om uran bryts i Nigeria men upparbetats i Storbritannien, från vilket land ska kärnbränslet anses komma?

Relevanta frågor också från svensk synvinkel eftersom vi importerar delar av uranet till våra kärnkraftverk från Afrika (och Ryssland). Vilka krav ska egentligen ställas på hur vi importerar ett ämne som står för så stor del av vår elförsörjning?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om uran, kolonialism, kärnvapen, Afrika, uranbrytning, kärnbränsle, Irak

Min avhandling

2010-06-04T10:50:00.001+02:00

Jag har nedan berört vad jag tycker är det politiska innehållet i min doktorsavhandling, som kom ut i början av året. Naturligtvis finns det en hel del annat innehåll också.

Avhandlingen följer alltså diskussionen om bridreaktorer i Sverige mellan 1945 och 1980. Bridreaktorn sågs länge som förutsättningen för långsiktig kärnkraft eftersom den skulle rädda världen från uranbrist. Men i takt med att miljörörelsen och kärnkraftsmotståndet växte kom istället reaktortypen att ses som farlig. Socialdemokraterna tog avstånd från bridreaktorer i riksdagen 1975, i vad jag uppfattat som ett försök att rädda den "vanliga" kärnkraften från att förknippas med denna reaktortyp. Efter omröstningen 1980 försvann tankarna på bridreaktorer i Sverige. Idag har dock bridreaktorn till viss del fått ny aktualitet, kanske framförallt i Asien.

Mitt argument är också att bridreaktorn fungerade som en vägledande vision inom kärnkraftsutvecklingen, och även fast den inte realiserades industriellt i Sverige hade den i sin egenskap av framtidsbild stort inflytande över de beslut som togs.

Abstract finns här. Pressmeddelande här. Man kan även läsa Alltomvetenskap, Per Högselius

Köpa mästerverket kan man exempelvis göra här.

Ny kärnkraft - i så fall vad?

2010-06-03T11:15:00.001+02:00

Jag har skrivit helt kort i DN idag om vad jag uppfattar som det politiska budskapet i min avhandling, nämligen att teknikval och teknikens utformning i högsta grad är politiska beslut som därmed också behöver underkastas demokratisk granskning.

De borgerliga politiker som vill bygga ny kärnkraft är angelägna att få det att låta som att detta skulle innebära någon slags status quo, men så är inte fallet – att bygga nya reaktorer, och nya typer av reaktorer, är beslut med gigantiska samhälleliga konsekvenser. Det är dags, tycker jag, att ställa dem som vill ha nybyggd kärnkraft mot väggen och fråga dem vad dessa förslag egentligen innehåller.

Politisk teknofobi

2010-05-25T10:08:00.005+02:00

The Economist hade häromdagen en intressant ledare om ett uttalande av Barack Obama. Presidenten lär ha sagt:

With iPods and iPads and Xboxes and PlayStations—none of which I know how to work—information becomes a distraction, a diversion, a form of entertainment, rather than a tool of empowerment.

Tidskriften raljerar över detta och menar att Obama därigenom anknyter till en lång historia av teknofobi, där allt ifrån skrivkonsten till soffor har förkastats av bakåtsträvande kulturella och politiska ledare.

Och uttalandet är faktiskt anmärkningsvärt. Hur kan det vara accepterat att en av världens ledare koketterar med sin okunnighet i teknikfrågan när en framsynt teknikpolitik bör vara en vital del av varje politiskt program i vårt århundrade? Det hade knappast varit rumsrent om en ledande politiker sagt "Socialförsäkringar förstår jag mig helt enkelt inte på" eller "Nationalekonomi är ingenting jag kan applicera".

Men själva kärnfrågan är faktiskt också intressant. Ska politiker lägga sig i vilka tekniker som är oseriösa och vilka som är "empowering"? Ja, kanske, i den meningen att en seriös teknikdebatt är en viktig del av ett demokratiskt samtal. Att som Economist istället dra slutsatsen att nyckeln till demokrati uteslutande ligger i mänskliga aktiviteter och inte alls i tekniken får nog även det ses som en förenkling.

Intressant? Andra bloggares åsikter om Obama, teknik, The Economist, teknofobi, USA

Betyg på lärare - inte i skolan men på högskolan

2010-05-23T16:49:00.003+02:00

”Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön” skriver Jan Björklund i DN idag och motsätter sig skarpt att elevernas utvärdering av sina lärare ska kunna ligga till grund för lönesättande samtal.

"Ingen annanstans i arbetslivet är det medarbetaren som sätter chefens lön" skriver folkpartiledaren vidare. Men att det inte skulle finnas paralleller i arbetslivet är helt enkelt osant, i själva verket finns det ett mycket näraliggande exempel.

På högskolan är studenternas utvärderingar i regel avgörande för huruvida universitetsläraren ska få förtroende att hålla i kursen igen (något som utbildningsministern rimligen bör känna till). I detta fall är det alltså inte bara lönen som påverkas, utan möjligheten till försörjning för högskoleläraren (som ofta inte har en fast anställning).

Detta är naturligtvis helt i sin ordning. Våra studenter är vuxna människor som avsätter tid och dyra studielån för att få bästa möjliga undervisning, och självklart ska kundernas åsikter i detta fall vara av yttersta vikt.

Att det skulle sänka läraryrkets status att få villkor som är mer lika högskolelärares tycker jag låter märkligt. Och att säga att ansvarsfulla lärare inte blir populära lärare får det att låta som att skolministern har mycket låga tankar om skolelever. Naturligtvis bör "kundernas" upplevelse vara relevant, även i grundskolan och på gymnasiet.

En liknande diskussion, som dock handlat om integritet, ej om lönesättning, har funnits i Tyskland. Bundesgerichtshof har slagit fast att det inte är integritetskränkande att elever betygssätter sina lärare på internet, så länge det handlar om deras yrkesmässiga gärning, läs t.ex. här.

Läs även Krassman, Alltid rött alltid rätt, Högbergs tankar, Edvin Ala(m), Alliansfritt Sverige
Intressant? Andra bloggares åsikter om Björklund, betyg, lärare, elevinflytande, Folkpartiet

This man's pill

2010-05-18T12:21:00.001+02:00

P-pillret har fyllt 50 år i dagarna, något som uppmärksammats med läsvärda artiklar i flera svenska tidningar (läs Fokus, DN, Läkartidningen).

Till en tidigare 50-årsdag, nämligen årsdagen av syntetiseringen av noretidrin (progesteron), ett av de ämnen som utgör pillrets verkan, av gav forskaren och vetenskapspopulisatören Carl Djerassi ut boken This man's pill. Det är en läsvärd liten skrift om omvälvande år i den medicinska teknikens historia (även om titeln får en att undra ifall syftet med boken är att lansera författaren som P-pillrets ”fader”, en ära som är omstridd). Historien är fascinerande. På 1950-talet började man kunna syntetiskt framställa hormoner. Den 15 oktober 1951, i ett litet laboratorium i Mexico city, framställde alltså den unge forskaren Carl Djerassi för första gången noretidrin. På 1950-talet utvecklade läkaren Gregory Pincus i Boston ett piller. Detta testades och justerades på kvinnor i Costa Rica (!) i 5 år innan det kom ut på den amerikanska marknaden. P-pillren godkändes 1961 i USA, 1964 i Sverige, och lade grunden till vad man lite svepande brukar kalla ”den sexuella revolutionen”

De nya pillren var till en början mycket starka och hade kraftiga biverkningar, men det fanns ändå en enorm efterfrågan. Behovet av ett bättre preventivmedel var starkt. Även idag räknar man med, i ett globalt perspektiv, att 50 % av alla graviditeter är oplanerade 25 % oönskade. På den tiden fanns det, får man komma ihåg, heller inte tillgång till lagliga aborter i västvärlden. Idag har 9 av 10 svenska kvinnor tagit P-piller någon gång, i världen 80-100 miljoner kvinnor.

En vanlig fråga är varför det inte finns P-piller för män. Ett svar är att den kvinnliga hormoncykeln var den första man kartlade, och att man då tidigt insåg att man borde kunna hindra graviditet genom att simulera ett hormonmönster som om kvinnan redan var gravid. Ett annat populärt svar är att kvinnan vill ha kontroll över reproduktionen eftersom det är hon som blir gravid. Ett tredje att läkemedelsbolagen inte trott att det skulle finnas någon marknad för manliga P-piller och därför inte framställt några. Ett annat argument är att rättsklimatet är ett annat idag än på 1950-talet och att läkemedelsbolagen är rädda för stämningar och rättprocesser för biverkningar. Man kan naturligtvis spekulera i om det faktum att kvinnan äter P-piller är knutet till våra föreställningar om genus. Är det lättare att manipulera med kvinnors kroppar? Är det hotande för maskuliniteten med män som äter P-piller?

Sedan slutet av 1980-talet har det kontinuerligt hetat att manliga P-piller kommer att finnas på marknaden om några år. Det finns manliga P-piller baserade på hormonet gestalgen som provats kliniskt framgångsrikt i flera länder. Biverkningarna är relativt lindriga, trötthet och minskad sexlust – alltså ungefär desamma som för kvinnliga P-piller. Det har också argumenterats för att manliga P-piller kunde vara intressanta i ett globalt perspektiv i kulturer där kvinnan inte får delta i familjeplaneringen. Det finns, naturligtvis, också önskemål från västerländska män att få fler verktyg att kontrollera sin fertilitet. Den som lever får se.

Läs också Skriet från kärnfamiljen, Katarina Nyberg Finn, Lotta Olsson (m) Blogg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om P-piller, P-pillret 50 år, preventivmedel, genus, jämställdhet, medicinsk teknik, Carl Djerassi

Tips för den eko-intresserade Berlinresenären

2010-04-26T21:19:00.001+02:00

Lila Lämmchen. Himmelriket för ekologiska barnkläder, alldeles invid Berlins barntätaste torg, Helmholtzplatz. Allting i miljövänliga, rekorderliga naturmaterial, lekriktigt och i klara färger. Kostar också i regel därefter.

Wochenmarkt Kollwitzplatz. Prenzlauer Bergs trendriktiga mecka är lördagens biomarknad. Kött, fisk, delikatesser, blommor, leksaker, vin, grönsaker, frukt – allt finns här ekologiskt och fräscht. Eller ta ett glas jordgubbspunsch och kolla på människorna – rastaflätor och ett barn i en ekologisk bärsjal är de obligatoriska accessoarerna för Berlins unga medvetna befolkning.

Fritz & Co. Nu är ekologisk varmkorv inget ovanligt I Berlin, men den här lilla korvkiosken ligger så förnämligt placerad på Wittenbergplatz, bredvid KaDeWe, att det är lätt att slinka förbi för en ekologisk Currywurst eller ett par Berliner Bouletten.

LPG Biomarkt. Uppger sig vara Europas största biovaruhus, och jag tror dem. Här finns ALLT i bio-väg att köpa. Missa inte deras manuella köttdisk eller övervåningen med kläder, leksaker, rengöringsmedel och hygienartiklar. Även bra utbud av ekologiska viner.

Manna. På gränsen mot Friedrichshain ligger denna lilla veganska restaurang som serverar ”Saisonale Gemüseküche”. Linsoppa för 3:90 är en oemotståndlig lunch, men på vintern kan det bli lite väl mycket kålrätter på menyn. Prova hellre deras oemotståndliga chokladkaka.

Ny tysk familjetidning

2010-04-22T09:13:00.002+02:00

Den tyska tidskiftsmarknaden har fått ett nytt tillskott: familjemagasinet Nido som vänder sig till moderna medvetna föräldrar och som just nu hårdlanseras i Berlins barntätaste områden. Med svenska mått mätt kan den närmast beskrivas som en korsning mellan Mama och Fokus - ett glassigt magasin med snygga modereportage, men också utförliga samhällskritiska och politiska artiklar om dagisplatsbristen och jämställdhet. Nido tar upp ensamstående föräldrars situation i Tyskland, diskuterar samtida vindar inom barnkulturen och granskar ekologisk varumärkning.

På det hela taget, tycker jag, ett roligt magasin som trots det tar ett politiskt medvetet föräldraskap på allvar. Vore en dröm att ha något liknande i Sverige, men som vanligt är vi väl ett för litet språkområde. Det är synd.

Ett tyskt kungabröllop

2010-04-20T11:23:00.001+02:00

Det är mycket prinsessbröllop i de svenska tidningarna just nu. Tyska skvallerblaskan Bunte nr 15 har dock en helt annan version av händelserna – i själva verket rustar kronprinsessparet till ett ”tyskt” bröllop! Bunte låter meddela att de flesta detaljerna i själva verket är en hyllning till Tyskland, och bevisningen är överväldigande: en av prästerna som ska delta i ceremonin har visst tyskt påbrå, någon sorts praliner med bröllopsmotiv är tillverkade i Tyskland och även vissa blommor är beställda härifrån.

Man kan också tycka att Bunte borde kasta av sig sin monarkistiska avundsjuka och vara stolta över sin republik.

Länk till republikanska föreningen: www.repf.se

Positiv särbehandling

2010-03-18T17:58:00.000+01:00

Regeringen ska avskaffa möjligheten till positiv särbehandling vid antagning till högskolan. Enligt DN och SvD säger högskoleminister Tobias Krantz att "individer har rätt att bli bedömda utifrån sina egna meriter och inte efter kön".

Men det som gällt är att universiteten kan prioritera underrepresenterat kön vid antagningen om flera sökande har LIKA meriter. Alternativet är alltså inte meritvärdering, utan lottning. Vore kanske bra om ministern hade koll på hur högskoleförordningen ser ut nu innan han börjar ändra i den.

Klimatförnekare och vetenskaplighet

2010-03-16T20:43:00.000+01:00

Min kollega Nina Wormbs skrev nyligen ett intressant inlägg om kritiken mot IPCC och om hur den förstås/missförstås av klimatskeptiker. Hennes resonemang anknyter också DN:s ledare av den 7/3.

Verifierad vetenskap innebär inte att alla forskare tycker lika och att samtliga data pekar åt samma håll. Forskning innehåller subjektiva komponenter, och forskning kan kritiseras utan att förkastas. Att det funnits delar av IPCC:s rapporter som uppenbarligen varit felaktiga betyder verkligen inte att slutsatsen är felaktig; FN:s klimatpanel har sammanställt enorma mängder data och sammanfattat merparten av den samtida forskningen på området - ett par felaktiga studier, hur olyckligt detta än må vara, omkullkastar inte slutsatsen om klimatförändringar framkallade av mänsklig aktivitet.

Wormbs, som själv delvis forskar om klimatmodeller och mediering, poängterar problematiken när vetenskapliga modeller ska presenteras i populära medier. Modeller tolkas på olika sätt inom och utom vetenskapen, och den kan vara svårt att i medier återge vad som sker i en inomvetenskaplig debatt.

Detta är också intressant därför att många av de nyvaknade "klimatförnekarna" använder just argument om "vetenskaplighet" och kallar gärna klimatforskning för "pseudovetenskap" eller liknande. Den här typen av argumentation är klassiskt både stark och verksam - att identifiera "det andra" som förvillelse skulle med en dualistisk logik göra den egna positionen till den riktiga sanningen. Men enstaka felaktigheter eller oenigheter inom forskningen skapar naturligtvis ingen"pseudovetenskap" - detta är istället ett begrepp som brukar kopplas till ovetenskapliga och vetenskapliga metoder. Och en viktig del av den vetenskapliga metoden är just diskussion, debatt, kritik, ifrågasättande och dialog mellan forskare.

Det naturligtvis olyckligt av pedagogiska skäl att det förekommit felaktigheter i IPCC:s material, och vi hoppas att allt detta reds ut och hanteras på adekvat sätt inom kort (något som verkar vara på gång). Men den stora pedagogiska utmaningen handlar fortfarande om att förmedla forskningens inre logik.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om klimat, IPCC, klimatskeptiker, klimatförändringar, climategate

EU:s direktiv om mammaledighet

2010-03-16T19:41:00.003+01:00

Apropå tidigare diskussion om havandeskapspenning här på bloggen har Åsa Westlund skrivit ett läsvärt inlägg om EU:s direktiv om mammaledighet och om att män och kvinnor bör ha rätt till samma bedömning vid nedsatt arbetsförmåga, oavsett om denna beror på barnafödande.

Maja om forskningspolitik...

2010-03-08T20:35:00.000+01:00

...i AiP.

Ny vindkraftspark

2010-03-04T15:23:00.001+01:00

Glädjande nyheter idag om att regeringen har godkänt en ny vindkraftspark i Markbygdenområdet. Detta projekt kan innebära ett mycket substansiellt tillskott av förnybar el.

Tyvärr är det sannolikt långt kvar till projektet realiseras. Pressmeddelandet, såväl som DN:s artikel om frågan, avslutar med att redogöra något för detta:
Särskilt känsliga områden ska undantas, påverkan på flora och fauna ska undersökas, länsstyrelsen ska godkänna programmet och varje enskilt vindkraftverk ska godkännas av Försvarsmakten.

Men om vi i realiteten vill ha en ökad andel förnybar el i Sverige måste vi faktiskt ibland prioritera sådan produktion framför andra intressen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, Markbygden, förnybar energi

Studieavgifter

2010-03-03T20:33:00.000+01:00

Regeringen nya men inte oväntade förslag om att införa avgifter för utländska (/utomeuropeiska) högskolestuderande har kommit. Vissa stipendier för dessa studenter ska istället införas, men pengarna till dessa tas ur biståndsbudgeten, och stipendiepengarna har kritiserats för att vara mycket snålt avsatta.

Argumentet för detta brukar ofta handla om rättvisa: svenska studenter måste minsann betala när de studerar utomlands.

Argumenten mot handlar om att universiteten berikas av en mångfald av studenter, och, inte minst, att Sverige genom att frikostigt anta utländska studenter därmed bidrar till att studenterna när de de återvänder till sina hemlander fungerar som viktiga kontakter för handel och kunskapsutbyte med goda kunskaper om Sverige.

Att Sverige kan "konkurrera med kvalitet" är naturligtvis önskvärt, men vi måste också inse de begränsningar det innebär att vi tillhör ett sådant litet språkområde. Let's face it, vill en asiatisk student hellre till CalTech eller Umeå universitet?

Universiteten då, jublar de nu? Alls icke. KTH räknar med att förlora 80 till 90 procent av dagens 1 800 utomeuropeiska studenter och över 100 miljoner kronor i intäkter om året.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om studieavgifter

Fusion

2010-03-02T10:45:00.004+01:00

Spännande vetenskapsnyheter har nått oss de senaste veckorna: DN skriver att forskare kommer att kunna framställa energi med fusion inom två år.

Fusion är onekligen en fascinerande energikälla, både vetenskapligt och med tanke på de samhälleliga effekter det skulle kunna få. Det finns absolut skäl att vara optimistisk om fusion i ett längre tidsperspektiv, och rapporter om framsteg inom fusionsforskningen är naturligtvis mycket glädjande.

Men. Även om fusion som energikälla kommer att vara uppnåeligt rent fysikaliskt (något man trott vara nära förestående åtminstone de senaste 50 åren) är vägen till ett energisystem med fusion mycket lång. Fusionskraften måste anpassas till socioekonomiska system och skrivas in i de kulturella och samhälleliga förutsättningar vi har. Vilket försäkringsansvar ska gälla för fusionsreaktorer? Var ska de förläggas? På vilken nivå bör säkerhetsföreskrifterna läggas? Vilka energikällor ska fusionen kompletteras med?

Fusion har den stora fördelen att den inte genererar något långlivat avfall, men det är heller inte så, som DN skriver, att fusion är "ofarligt" - det innebär hanterande av farliga radioaktiva ämnen och höga temperaturer. Dessutom, även om bränslet är väte är det lite magstarkt att kalla den "outsinlig".
Och att forskarna kan "få ut mer energi än de stoppar in" är ju förstås inte korrekt om man betraktar massa som en energiform.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fusion, energiforskning samt Jinges web- och fotoblogg

Gift i leksaker

2010-02-12T11:11:00.001+01:00

Senaste numret av den tyska miljötidningen Öko-test har undersökt giftinnehållet i leksaker. Resultatet är, inte oväntat, nedslående.

EU-riktlinjerna, menar tidningen efter att ha intervjuat toxikologer och cancerläkare, otillräckliga. Mjukgörare och andra ämnen hotar att skada barns hälsa permanent. Men trots det innehåller så mycket som 40 % av leksakerna på den europeiska marknaden halter som överstiger gränsvärdena - i tidningens test döms hälften av leksakerna ut som otillfredställande eller otjänliga. Det finns alltså inga garantier att leksakerna i affären följer ens den generösa giftlagstiftning som finns.

Rekommenderar i övrigt Åsa Westlunds blogg i dessa frågor.

Apotek

2010-02-11T09:35:00.000+01:00

Debattens vågor har gått höga om avskaffandet av apoteksmonopolet i Sverige (läs exempelvis Alliansfritt Sverige).

Det är lätt att skänka en tanke till de privatiserade apoteken i Tyskland. Hur har det gått här?

Tillgänglighet: Jo det finns onekligen ett apotek i varje kvarter. Men mediciner är det sällan de har. Ska man hämta ut någon särskild receptbelagd medicin bör man åka till ett apoteket med särskilt ansvar för denna, som ofta ligger i andra änden av stan. Även vanligare mediciner måste i regel beställas.

Utbud: Apoteken säljer i huvudsak smink och hygienprodukter.

Pris: Som min tyska barnmorska sa när jag frågade om jag borde gå till apoteket och köpa lite barnolja eler liknande: "Varför i all världen skulle du gå till ett apotek? Där är ju allting bara dyrare".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om apotek, avreglering, privatisering, monopol

Två böcker om tysk historia

2010-02-10T06:07:00.002+01:00

Kortrecesioner av två svenska böcker om tysk historia som givits ut de senast åren.

Flykten från Berlin av Kaj Schueler (Norstedts)
I Kaj Schuelers lilla välskrivna bok om sina farföräldrars flykt från Nazityskland är det de vardagliga detaljerna som inger allra mest obehag. Berättelsen om hur det blev allt svårare att vara jude i 1930-talets Berlin, och hur svårt det var att hitta andra länder som ville ta emot dem (Sverige, exempelvis, sa nej) är tät och sammanhållen. Schueler beskriver hur paret Kurt och Hilda Schueler när de får sin deportationsorder låtsas begå självmord, gör sig av med sina gula judestjärnor (en marknad hade uppstått för dylika bland tyskar som hoppades kunna utge sig som judar ifall de allierade skulle vinna) och går under jorden. Deras mål är att kunna ta sig till Schweiz för att sedan kunna återförenas med sonen i Sverige. En läsvärd bok som speglar nazitidens historia genom två gripande enskilda människoöden.

Adolf Hitler av Bengt Liljegren (Historiska media)
I Liljegrens biografi är det människan Hitler som står i centrum, och med en sådan detaljrikedom att man häpnar. Vad Hitler åt, vilka mediciner han tog, vad han läste, vem han umgicks med – allt finns beskrivet i detalj. Sidorna är flyhänt skrivna och innehåller många fascinerande uppgifter, som hur Hitler omsorgsfullt försökte radera all information om sin bakgrund, för att på så sätt kunna skapa en egen version av sitt ursprung.

Grunden till intresset, beskriver författaren, är en ambition av ”avmonstrifiera” Hitler och därmed förståeliggöra skeendena. En försvarbar ståndpunkt som jag tyvärr inte riktigt tycker genomförs på ett adekvat sätt.

Man måste istället fråga sig, tycker jag, varför dylika detaljerade, personfixerade och i min mening kontextlösa beskrivningar av Tyskland under andra världskriget väcker intresse. Behöver vi verkligen veta vad Hitler åt? Det är också svårt att riktigt skaka av sig känslan av att författaren försöker ”försvara” Hitler emot ”anklagelser” om homosexualitet, utomäktenskapligt sex m.m.m.. Därtill ger boken inte mer bakgrund till Hitlers antisemitism än några översiktliga sidor om socialdarwinism, något som känns högst otillräckligt (vilket också framhålls i den utmärkta recensionen i svd). Även om boken, vad jag förstår, egentligen inte har några egentliga historievetenskapliga ambitioner tycker jag att bristerna är alltför stora, och jag tror att man kan hitta bättre och mer kontextualiserade böcker om dessa laddade år i tysk historia

Frihet och socialförsäkringar

2010-02-09T11:49:00.005+01:00

Vad det gäller sjukförsäkringen har de borgerliga partierna varit allt annat än otydliga om att den bör förenas med krav på den enskilde. Ingen har automatiskt "rätt" att vara sjukskriven.
Detta gäller däremot INTE, berättade Hägglund på DN debatt i förrgår, vad gäller föräldraförsäkringen, då är det istället en fråga om den enskildes demokratiska rättigheter.

Det hela förefaller något förvirrande.

Läs även Carin Jämtin, HBT-sossen, Veronica Palm, Högbergs tankar, Badlands hyena, Peter Eriksson

Intressant? Andra bloggares åsikter om Hägglund, Kristdemokraterna, föräldraförsäkring

Dansk vindkraft

2010-01-25T12:07:00.003+01:00

Danmark är med sina nästan 20 % av elenergin ett av världens ledande vindkraftsländer. Danska energimyndigheten har gjort en ganska flashig men ändå sevärd liten film som förklarar mekanismerna bakom.

Snögubbar mot global uppvärmning

2010-01-18T11:54:00.004+01:00

I Berlins pulkabackar möts man just nu av folk utklädda till snögubbar som uppmanar till handling mot klimatförändringarna - ska snögubbar bli ett minne blott? Man kan också delta i den stora demonstrationen/kampanjen genom att skriva en slogan eller bygga en snögubbe på Schlossplatz.

En trevlig, jordnära och vardagstillvänd klimatkampanj. Läs mer.
Kampanjen drivs av ett energiföretag med miljöprofil.

http://www.flickr.com/photos/45738149@N02/ / CC BY-SA 2.0

Förvillare och genus

2010-01-04T13:32:00.006+01:00

Eva Berglund har skrivit ett tänkvärt inlägg om föreningen Vetenskap och folkbildning och deras utmärkelser årets förvillare och årets folkbildare. Hon påpekar att fördelningen av utmärkelserna är påfallande ojämställd och det är naturligtvis anmärkningsvärt. VoF och den närstående föreningen Humanisterna är utmärkta initiativ, men båda verkar tyvärr ha en tendens att dra till sig misogyna element. Tämligen hårresande artiklar brukar dyka upp på deras hemsidor, och i Humanisternas tidning kunde man för ett par år sedan läsa att jämställdhet var emot naturen och därmed ovetenskapligt (ungefär där lämnade jag själv föreningen).

Men i fallet Annika Dahlqvist håller jag inte med Eva. Tvärtom tycker jag att hon är en klockren kandidat som i medierna hävdat att man är i stort sett oemottaglig för sjukdomar om man äter mycket fett.

Jag vill också gå vidare med att föreslå ännu en kvinnlig kandidat till nästa års förvillare: läkaren Annica Dahlström som utan att kunna ge vetenskapliga referenser hävdat att det är stora skillnader på mäns och kvinnors hjärnor och att det är skadligt för små barn att vara med sina pappor (Läs tex här och här och här).

Och ett förslag till årets folkbildare så att vi får triss i Annikor: Annika Carlsson-Kanyama, en av Sveriges kanske mest spännande forskare (läs här och här).

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskap och folkbildning, Annika Dahlqvist, Humanisterna, Annica Dahlström, Årets förvillare, Årets folkbildare

Internationell och nationell vetenskap

2009-12-12T15:22:00.001+01:00

På vilket språk ska man skriva sin doktorsavhandling? Frågan diskuteras kontinuerligt i Sverige. För naturvetare är svaret nära nog självklart – att publicera sig på svenska är för de flesta otänkbart. Naturvetenskaperna befinner sig i en ständig internationell diskussion, och dessutom är det ofta bråttom att publicera sina resultat, innan någon annan hinner före. Internationella vetenskapliga tidskrifter är oftast den snabbaste vägen.

Inom humanvetenskaperna är frågan mer komplicerad. För svensk historieforskning finns det ofta ett relativt stort allmänintresse, och att ge ut böcker på engelska skulle avsevärt minska läsbarheten. Det kan även kopplas till demokratidiskussioner – är det rimligt att ett folk inte ska kunna läsa sin egen historia på sitt eget språk? Språkvetare varnar också stundom för att ett språk som helt förlorar sin akademiska funktion utarmas. Vad händer alltså med svenska språket ifall vi slutar använda det i vetenskapliga publikationer?

Men frågan är naturligtvis mer komplicerad än så. Sveriges historia berör inte bara Sverige, utan i stort sätt alla länder i regionen – om man skriver på ett internationellt gångbart språk möjliggörs en mer global syn på historien. Dessutom innehåller svenska historievetenskapliga publikationer inte bara information om svensk historia; de kan också bidra till den internationella forskningen genom att utveckla metoder och teorier.

Hur ser det ut i Tyskland då? Tyska är ett världsspråk på ett helt annat sätt en svenskan, men de flesta tyskar talar också utmärkt engelska. Min tyska kollega skakar på huvudet. Visst skrivs naturvetenskap, och även en del humanvetenskap, på engelska. Men, menar han, för att kunna göra en nationell karriär måste man profilera sig gentemot de nationella historiesällskapen och publicera sig i deras tyskspråkiga tidskrifter. Inte sällan händer det att de sakkunniga vid tjänstetillsättningar läser engelska ganska knackigt. Så av strategiska skäl, säger han, bör en tysk historiker med ambitioner om en nationell karriär publicera sig på tyska. Men det kan komma att förändras snabbt, medger han.

Köpenhamn

2009-12-07T08:50:00.003+01:00

Idag inleds det ödesmättade klimattoppmötet i Köpenhamn. Höga ambitioner, höga förväntningar, oklar utgång.

Kyoto-protokollet var på många sätt historiskt - det pekade ut en riktning och visade på många länders goda vilja. Det hade också många problem, två av de största varandes att det inkluderade för få länder (i synnerhet att varken Kina eller USA var med) och att ambitionen var för låg, och att utsläppsrätterna därmed blev för billiga. Att sätta en "bubbla" kring koldioxidutsläppen blir bara meningsfullt ifall det blir tillräckligt dyrt att släppa ut växthusgaser. Nu behöver världen ett bättre, starkare och mer omfattande avtal.

Läs även Eva Berglund, Åsa Westlund, Mats Engström

Intressant? Andra bloggare om Köpenhamn, Köpenhamnsmötet, klimat, Kyotoprotokollet

Internationell kärnkraft

2009-12-06T08:53:00.003+01:00

Universitat Pompeu Fabra i Barcelona gästade i den gångna veckan en workshop på temat "A Comparative Study of European Nuclear Energy Programs”. Intrycken därifrån är lika mångfacetterade som Europas olika kärnkraftsprogram: Italienarna som fortfarande betalar av på följderna från deras fiaskoartade och nedlagda program. Danmark, Österrike, Portugal och Norge som, huvudsakligen av ideologiska skäl, beslutade sig för att lägga ned och avstå från sina kärnenergiprogram, och där nybyggd kärnkraft ter sig osannolik. Sverige, förstås, som använder mest kärnkraftsel per capita i världen. Det blir också tydligt hur nästan alla länder påbörjat kärnenergiprogram i nationalistisk anda, med energioberoende som tydlig prioritet – idag får man tvärtom se kärnkraft som en extrem transnationell teknik, där kunskap, teknik och inte minst uran flödar mellan gränserna.

Men det bli också tydligt att Europas kärnkraftsprogram befinner sig i en gemensam kulturell kontext av 1970-talets miljörörelse, av diskussioner om kärnvapenspridning och av minnet från Tjernobyl. De asiatiska kärnkraftsprogrammen har en helt annan kontext; de har ett annat arv och andra hänsynstaganden. I den globala kärnkraftsdiskussionen måste man öka medvetenheten om att diskussionen i Asien ser helt annorlunda ut, och därmed kommer kärnenergiprogrammen där inte osannolikt även se ut på annat sätt.

Tekniken och döden

2009-11-23T11:20:00.002+01:00

Senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Science as Culture har det kittlande temat Tekniken och döden. I en värld präglad och stundtals definierad av teknik är det naturligtvis så att tekniken även är av betydelse vid livets slut, någon som tidskriften ger talrika exempel på. Teknik kan numera definiera själva dödsögonblicket, och också hota med livsuppehållande behandling långt bortom subjektets önskemål. Tekniken avgör hur vi hanterar döda kroppar och hur vi sköter begravningar. Sammanvävningen syns också i hur konsten hanterar kopplingen teknik-död, alltifrån den samtida konstens fixering vid det sista tabut, den döda kroppen (något som också berördes av Karin Johannisson i Fokus häromsistens), till visualiserade obduktioner på CSI och publicerade bilder av lik på internet.

Den samtida kulturen är, menar Debra Benita Shaw i introduktionen, ambivalent i sin gestaltning av döden: den vill påminna oss om vår dödlighet men på samma gång antyda möjligheten till evigt liv. Hon skriver: ”On the one hand, we anxiously await the advances in medical technology which promise longevity while, on the other, we fear the power of technologies which can prolong life at the expense of a meaningful existence.” Hon kopplar detta dels till en rädsla från industrialismens införande, om att kroppen endast ska bli en kugge i ett maskineri, dels till vår kulturs oupphörliga fascination av ”odöda”: vampyrer, kloner, zombier. Kanske är faktiskt ett av modernitetens främsta kännetecken en osäkerhet kring vad det egentligen innebär att dö.

Men i övrigt tycker jag nog att redaktörerna kunde ha gjort mer av det spännande temat. Artiklarna är smala och samspelar egentligen inte. Jag rekommenderar främst inledningen.

Från klimattoppmötet

2009-11-21T14:23:00.002+01:00

De närmaste dagarna kommer det att ligga en widget från Anders Ygemans blogg emission här till höger för att påminna om klimattoppmötet i Köpenhamn.

Andra bloggare om klimat, Köpenhamn, klimattoppmötet

Miljörörelsen i hemmet

2009-11-21T14:05:00.005+01:00

Några interiörer från ett Berlinskt hem:

Individuell mätning av varmvatten...

...och av värme.

Är det möjligt i Tyskland måste det kunna vara möjligt i Sverige.

Maja om kärnkraft

2009-11-16T17:37:00.000+01:00

I senaste AiP.

Ojämställd Wikipedia

2009-11-16T12:07:00.005+01:00

DN skriver idag om problematik kring Wikipedia, bland annat att författarna är för få och till 90 % män.

En viss belysning av genusproblematiken kan man få genom att jämföra Wikipedia-artiklarna om Gustav V och hans hustru Viktoria av Baden. I den senare finns ett omfattande stycke om drottningens affär med Axel Munthe. Om man däremot tittar på diskussionssidan till Gustav V-artikeln finns det en längre diskussion om huruvida kungens påstådda homosexualitet ska nämnas. Flera skribenter menar att den är helt ovidkommande. Till sist har det lagts till ett stycke i artikeln, dock under rubriken "Ryktesspridning och utpressning".

Att en kvinnlig historisk persons sexualliv anses som mer intressant än en manlig kan associeras med flera klassiska genusvetenskapliga dikotomier, där kvinnan uppfattas som kropp, mannen som själ, där kvinnan identifieras med sitt kön medan mannen uppfattas som neutral.

Religionsfrihet?

2009-11-16T11:20:00.002+01:00

Drottning Silvia kommer idag ut med en ny bönbok, något som belyser motsägelsefullheten i att det uppfattas som viktigt att kungafamiljen är politiskt obunden för att kunna representera hela folket, men inte religiöst obunden. Tvärtom är det föreskrivet i grundlagen att kungafamiljen måste tillhöra "den evangeliska läran enligt den Augsburgiska trosbekännelsen från 1593". De är alltså de enda i Sverige som inte omfattas av religionsfrihet.
Bisarrt.

Länk till Rebublikanska föreningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Kungahuset, republik, Republikanska föreningen

Fest der Freiheit

2009-11-09T23:18:00.009+01:00

Tjugo år sedan murens fall, en historisk dag för Berlin, i europeisk historia och även i många människors personliga liv. Hur firar man en dag med så mycket innehåll, och vars historiska betydelse kanske står ännu mer klar i efterhand?

Berlin gör det Berlin gör bäst: en gigantisk kulturell fest där varje liten detalj har en symbolisk innebörd, samlar världens ledare och manifesterar samtidigt sin roll som historisk och nutida världsstad. Fest der Freiheit.

Läs även Karin Viklund Bornhauser i DN, fiket.de, S-buzz, ledarbloggen

Intressant? Andra bloggare om Berlinmuren, muren, Berlin, DDR,

Havandeskapspenning

2009-11-06T08:21:00.002+01:00

Ett intressant förslag från Anna Hedborg om graviditetspenning anknyter till diskussionen om individualiserad föräldraförsäkring.

Ett problem med individualiserad, och även med tredelad, föräldraförsäkring är att föräldrapenningen idag används som sjukskrivning av den blivande mamman under graviditeten. De flesta gravida plockar ut från några veckor upp till en månad fp redan innan barnet föds (eftersom det är i stort sätt omöjligt att bli sjukskriven som gravid). Detta leder vid en föräldraförsäkring som är tydligare knuten till vardera förälder till att mamman i praktiken får mindre tid hemma med barnet, ett problem som också uppmärksammades av Karl-Petter Thorwaldsson i SOU 2005:73.

Någon form av havandeskapspenning kan alltså vara en lösning. Man kan faktiskt också snegla lite på Tyskland, trots att landet tvärtom uppger att de inspirerats av Skandinavien i utformandet av sin nya familjepolitik.

I Tyskland finns det något som heter Mutterschutz och som kan tar ut av kvinnan i slutet av graviditeten, men även de första veckorna efter förlossningen. Även den senare konstruktionen är värd att fundera på – föräldraförsäkringen används idag också i praktiken som sjukskrivning av nyförlösta kvinnor. Oavsett hur komplicerad förlossningen varit är det i princip aldrig en kvinna sjukskrivs, och det kan också vara rimligt att dessa första veckor inte ingår i den tid som splittas 50/50 mellan fadern och modern. Man skulla alltså kunna införa 10 ”mammadagar” i likhet med de 10 ”pappadagar” som tas ut direkt efter förlossningen.

(Men naturligtvis måste det vara möjligt att arbeta i slutet av graviditeten om man känner för det. I Tyskland ser man i princip aldrig höggravida kvinnor i arbetslivet, och det är ju heller inte så lyckat.)

Med dessa två åtgärder försvinner som jag ser det de flesta invändningar mot individualiserad föräldraförsäkring.

Läs även Åsa Westlund, Johan Westerholm, HBT-sossen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om föräldraförsäkring, individualiserad föräldraförsäkring, Tyskland, havandeskapspenning

Det nya tyska koalitionsfördraget

2009-10-29T21:56:00.002+01:00

Det tyska koalitionsfördraget presenterades för några dagar sedan, en diger lunta på 128 sidor som kommer att styra den tyska politiken de närmaste åren framöver.

Skrivningarna om energi är intressanta, och kärnkraftsfrågan hanteras med stor försiktighet. Den borgliga regeringen lovar att det inte ska byggas några nya reaktorer även om livslängden på existerande förlängs. Kärnkraft kallas uttryckligen för överbryggningsteknik, och den ska bara användas tills den kan ersättas av förnybar energi. Man kan också notera en satsning på energiforskning. Regeringen håller fast vid målet att sänka koldioxidutsläppen med 40 procent till 2020, men har kritiserats av miljöorganisationer för att målet blir svårt att nå med otillräckliga åtgärder och exempelvis byggnation av nya kolkraftverk. Överenskommelsen har också kritiserats för att göra för stora eftergifter gentemot bilindustrin och transportsektorn.

I övrigt är det, naturligtvis, en konservativ politik. Skattesänkningar, höjda egenavgifter i vården och vårdnadsbidrag är några exempel.

Individualiserad föräldraförsäkring

2009-10-29T16:39:00.004+01:00

Föräldraförsäkringen är på tapeten på Socialdemokraternas jobbkongress. Kongressen 2005 var frågan helt låst, nu hoppas vi på modernare vindar.

Argumenten är många och ofta upprepade. Det handlar om att kvinnor ska slippa diskrimineras i arbetslivet och att män ska slippa diskrimineras i föräldraskapet. Det handlar om att våra socialförsäkringar är individuellla.

För ett tag sedan kom jag på en bjudning i debatt med en herre 60+ som ville diskutera föräldraförsäkringen med mig. "Men tänk" utropade han upprört, "tänk om pappan är egen företagare och inte KAN ta ut föräldraledighet! Vad händer med barnet? Hur ska föräldrarna göra då?"
Ja, hur ska de göra. Antagligen samma sak som föräldrar idag gör om båda är egna företagare och inte "kan" ta ut ledighet. Skaffar en barnflicka, pratar med en mor-eller farförälder, tar med barnet till jobbet, anpassar sina arbetstider. Eller kommer fram till att om man inte kan avsätta någon tid alls kanske det är olämpligt att skaffa barn? Självklart finns det svårigheter även idag att ta föräldraledigt, och det gäller inte bara pappor.

Jag har respekt för att stegen mot individualiserad föräldraledighet kan behöva ske gradvis. Men det måste vara det slutgiltiga målet.

Läs även Rebella, fredrikpetterson.nu

Intressant? Andra bloggares åsikter om jobbkongressen, föräldraledighet, jämställdhet, socialdemokraterna, politik

Gustav om historiker i den politiska debatten

2009-10-17T16:41:00.004+02:00

Idé- och vetenskapshistorikern Gustav Holmberg har skrivit ett intressant inlägg om initiativet History and Policy som syftar till att få historiker att delta mer aktivt i den politiska debatten och till att göra politiker mer historiemedvetna.

Klimatfrågan högst på agendan

2009-10-15T06:39:00.007+02:00

Följande är mitt bidrag till Blog Action Day: Climate Change

Den globala medeltemperaturen har ökat med i genomsnitt 0,74 grader Celsius de senaste 100 åren. Huvuddelen av den uppvärmning som skett sedan år 1950 bedömer forskarna som orsakad av ökande halter av växthusgaser i atmosfären – orsakade av mänskliga aktiviteter.

Koldioxidhalten i atmosfären har ökat med drygt 35 % sedan mitten av 1800-talet. Samtidigt har också andra växthusgashalter ökat som ett resultat av människans aktiviteter. Sedan 1961 har världshavens nivå stigit med knappt åtta centimeter. Antalet intensiva tropiska cykloner har ökat de senaste 35 åren, särskilt över Atlanten, och forskarna håller för troligt att det beror på den globala uppvärmningen.

En uppvärmning mellan 1,9 och 4,6 grader Celsius jämfört med den förindustriella temperaturnivån (runt 1850) kan leda till att hela Grönlandsisen smälter inom några tusen år. Detta leder i sin tur till en höjning av havsytans nivå med 7 meter. Fortsatta utsläpp av koldioxid under det kommande århundradet kommer att stanna kvar i atmosfären under mer än tusen år och bidra till en fortsatt uppvärmning och höjning av havsytans nivå. Vi påverkar alltså vår omvärld för lång tid framöver.

FN:s klimatpanel publicerade för två år sedan sin senaste utvärderingsrapport om klimatförändringarna och slutsatserna var tydliga. De fastslog att människans roll för uppvärmningen är tydlig, och att fortsatta utsläpp av växthusgaser med stor sannolikhet leder till en fortsatt uppvärmning under 2000-talet som är större än den vi upplevt under 1900-talet.

Det påpekas ibland att Köpenhamnsmötet ligger olägligt i tiden med tanke på den finansiella krisen. Men att ignorera klimatförändringarna har även det finansiella effekter. Redan 2006 presenterade den brittiske ekonomen Nicholas Stern en rapport om klimatförändringarnas ekonomiska risker, där han bland annat visade att världsekonomin kan krympa med uppåt tjugo procent om man fortsätter som nu. Det skulle innebära en ekonomisk depression av sällan skådade mått, med massarbetslöshet och andra långtgående konsekvenser. Mot detta ställer Stern-rapporten att det inte behöver bli särskilt dyrt att bromsa utsläppen av koldioxid och andra gaser för att därigenom hejda temperaturhöjningen – det rör sig om kostnader runt en procent av världens samlade BNP till 2050.

Klimatförändringarna är ett globalt problem, och det kräver globala, gemensamma lösningar. Emellertid kommer klimatförändringarna att drabba olika delar av världen på olika sätt. Mycket tyder på att nederbörden kommer att minska i de varmaste områdena. Längre torrperioder gör det ännu svårare att odla i områden som redan nu brottas med bevattningsproblem och torrperioder. Naturkatastrofer orsakade av stormar, översvämningar och torrperioder bidrar också till att göra de fattigaste mer sårbara. Konsekvenserna drabbar alltså U-länderna hårt, men det är I-länderna som har störst utsläpp av växthusgaser och högst energianvändning – en fjärdedel av jordens befolkning använder tre fjärdedelar av energin.

Således faller ansvaret för en acceptabel klimatuppgörelse också tungt på I-länderna, som också måste kunna erbjuda acceptabla vägar för U-länderna att delta. Flera olika alternativ har presenterats. Utan ett brett deltagande i en ny överrenskommelse riskerar det internationella samarbetet att tappa fart och urholkas på ett oacceptabelt sätt. Det gemensamma arbetet inom Kyoto-protokollet har varit ovärderligt, men inför nästa period behöver vi få med fler länder – inte minst USA. Resultatet av förhandlingarna under Köpenhamnskonferensen kommer på många sätt vara helt avgörande för klimatarbetets framtid.

Ett gemensamt arbete – men våra nationella politiker har också ett stort ansvar. Vad kan Sverige göra inom det här arbetet? På vilket sätt kan vi vara en förebild för andra länder genom att ställa upp hårda krav? Hur ska vi gå vidare inom det internationella samfundet? Ansvaret vilar tungt även på våra svenska politiker, och domen kommer att vara hård om de inte lyckas. Hela världen håller andan några dagar i december.

Källor: I huvudsak FN:s klimatpanel och Stern-rapporten.

Intressant? Andra bloggare om Blog Action Day, klimat, miljö, köpenhamnskonferensen

Återvinning

2009-10-12T08:57:00.001+02:00

Bredvid i stort sett varje kaffe/vattenautomat i Tyskland: ett rör för återvinning av plastmuggarna.

Ett briljant exempel på hur man kan göra återvinning i vardagen enklare.

Kortrecensioner av några berlinska museer

2009-10-08T11:16:00.000+02:00

Pergamonmuseet har en häpnadsväckande samling av gigantiska fornfynd från orienten som stals på 1800-talet och skeppades till Berlin, för att sedan skadas i bombattacker under kriget. Museets samlingar är i sanning spektakulära, däremot är skyltningen under all kritik. Ofta framhålls vilken tysk som grävde upp föremålet, istället för användningsområde och vilken kultur det stammar ifrån. Alltså: fantastiska samlingar men usel information. Värt att besök om man har med sig en bok om museet eller liknande.

Naturhistoriska är ett ojämnt museum. De permanenta/äldre utställningarna är huvudsakligen ett museum över hur museer såg ut vid förra sekelskiftet (en utställning om hur man stoppas upp djur är ett särskilt hiskeligt exempel), medan de tillfälliga/nyare utställningarna håller hög internationell klass. De har en del imponerande dinosaurieskelett, men djupare information saknas, och överlag är museet dåligt anpassat för barn. Vacker byggnad med intressant historia, men som museum är naturhistoriska i Stockholm bättre.

Neue Nationalgalerie erbjuder 1900-talskonst i en storartad byggnad, elegant belägen nära Potsdamer Platz. Alla utställningar jag sett hittills har varit fantastiska, däremot är de permanenta samlingarna inte alltid utställda. Det enda negativa är en fönsterlös museirestaurang.

Tekniska museet har även det utställningar av mycket blandad klass. De tillfälliga är ofta utmärkta, men de äldre känns föremålsfixerade och omoderna. Därtill är museet alldeles för stort. En bra giftshop, experimentverkstad och en rustik tysk museirestaurang hjälper dock upp betyget.

Haus am Checkpoint Charlie är en bisarr tillställning som serverar kuriosa om flyktförsök från Östtyskland och säljer dyra souvenirer. Utställningen består av uppklistrade maskinskrivna lappar och känns väldigt kontextlös. Ger exempel på några intressanta människoöden, men inte mycket mer.

Gedenkstätte Berliner Mauer är i min mening den absolut bästa utställningen/minnesmärket om muren. En rekonstruktion av en mursträcka visar den i hela sin obehagliga ödslighet, utan grafitti och ryska souvenirer. Utställningscentret har en utmärkt bokhandel och visar film om det ofattbart omfattande projektet att spärra in ett halvt land. Gripande och väl förståliggjort.

Historiska museet är på det hela taget lysande. Det gamla barockpalatset har fått en hypermodern tillbyggnad i glas, och den arkitektoniska kompositionen är bara den värd ett besök. Medeltidsutställningen är fantastisk, med digitaliserade dokument och vackert komponerade montrar. Utställningen om Tyskland 1933-45 har dock några år på nacken och fokuserar onödigt mycket på föremål. Förståligt, men reser man, som många gör, till Berlin för att lära om Tysklands 1900-talshistoria har man högre förväntningar. Det kompenseras dock något av en utmärkt dokumentärfilm som visas kontinuerligt.

To be continued.

Förlängd kärnkraft ska finansiera förnybart

2009-10-05T20:26:00.000+02:00

Som väntat pratar Tysklands nya svart-gula regering om förlängd livstid på kärnkraftsverken (den tyska kärnkraftsavvecklingen har varit strikt reglerad och har till skillnad från den svenska haft tydliga tak på hur mycket energi varje reaktor får producera). Men det diskuteras också att en stor del, uppemot hälften, av vinsten som kraftföretagen gör på de förlängda drifttiden ska beskattas och satsas på förnybar energi. Nya reaktorer verkar det inte vara tal om - Angela Merkel definierar kärnkraft som en överbryggningsteknik till en framtid med helt förnybar energi.

Beskattningsförfarandet för tankarna en smula till hur den socialdemokratiska regeringen finansierade konverteringsstöd från kol och olja med höjd effekt- och vattenkraftsskatt (beskrivs bl.a. här under rubrik "Bryt oljeberoendet").

Tankar om Tysklands nya familjepolitik: Från Libertas

2009-10-03T13:49:00.000+02:00

Publicerar här en förkortad version av artikel jag skrivit i senaste numret av Socialdemokratiska Studentförbundets idétidskrift Libertas, som har temat Tyskland.

Mycket har hänt inom tysk familjepolitik de senaste åren. Den 1 januari 2007 infördes föräldraledighet av vad som envist kallas ”skandinavisk modell”. Hela 14 månaders betald föräldraledighet på 67 % av lönen, med två månader reserverade för pappan (även dessa verkar i regel tas ut SAMTIDIGT som mamman är hemma). För inte länge sedan fanns det två alternativ: antingen började mamman jobba 8 veckor efter förlossningen, och lämnade in bebisen på något av de (få) dagis som accepterar så små barn. Eller, för de mer välbeställda, så litade man till att den andra i familjen agerade försörjare, och mamman stannade hemma i minst tre år. Med följd att Tyskland har bland Europas lägsta förvärvsfrekvens för kvinnor. För som Ursula von der Leyen – kristdemokratisk familjeminister och hjärnan bakom den nya familjepolitiksreformen – nyligen sa i en debatt: vem vill opereras av en kvinnlig hjärnkirurg som inte jobbat på tre år?

Låg förvärvsfrekvens och låg nativitet har alltså länge varit problem. Trots det krävdes det en kristdemokratisk minister i den förra koalitionsregeringen för att bryta de politiska låsningarna i frågan och leverera konkreta familjepolitiska reformer. Nästa steg är en massiv dagisutbyggnad. De nuvarande siffrorna är talande: idag finns det dagisplatser för endast 8 procent av 0-3-åringarna. Till år 2013 har familjeministern lovat 500 000 nya dagisplatser för barn under tre, vilket skulle innebära platser för 35 % av barnen i åldersgruppen. Stora regionala skillnader finns idag: i västra Tyskland finns det dagisplatser för runt 5 % av småbarnen; i ”de nya bundesländerna” är siffran runt 40 %. Men det är också delvis den gamla östtyska barnomsorgen som ger dagis dåligt rykte: för många tyskar går tankarna till fabriksliknande förvaring och stora barngrupper.

Dagisutbyggnadsinitiativet kan låta okontroversiellt, men debatten har gått hög om de eventuella trauman barn kan utsättas för av att inte vara hemma med mamma. Även den svenska debattören Anna Wahlgren har hörts i de tyska medierna, där hon intygar hur psykiskt störda merparten av de svenska barnen blir av sin, i tysk mening, tidiga dagisdebut. Den katolska kyrkan instämmer. Det finns till och med ett begrepp för mödrar som återgår till jobbet innan barnet är i treårsåldern, ”Rabenmutter” = Korpmamma.

Effekterna av den nya familjepolitiken återstår att se, men faktum är att Skandinaviens jämställdhet och höga nativitet ofta framhålls som ett exempel på det samhälle som kan skapas med reformerna. För Tyskland är det ett stort steg mot att lämna sitt rykte om konservatismens högborg bakom sig, och för tyska kvinnor innebär det radikalt förbättrade möjligheter till yrkesliv och karriär.

DN:s fem punkter om miljön

2009-10-02T13:21:00.000+02:00

Något senkommet vill jag kort kommentera DN:s ”Fem punkter för miljön” som uppges innehålla "de viktigaste förslagen för nästa mandatperiod", ett trevligt och kreativt initiativ från ledarsidan. Men för det första verkar miljöpunkterna innehålla mer om vad man INTE ska göra, för det andra blandas nivåerna på åtgärderna så hej vilt att det är svårt att ta dem på allvar.

Den första punkten handlar om att man ska låta bli att värna sällsynta arter, utan istället prioritera industriell (hållbar) produktion. Den andra punkten handlar om kostnadseffektivitet och föreskriver också vad man inte ska göra nämligen satsa på järnväg och etanol, enligt DN.

Den tredje punkten vill ha mer kärnkraft. Det kan man tycka. Men dels är det i högsta grad oklart om utbyggd kärnkraft i Sverige kan bli aktuellt på marknadens villkor, alltså strider den möjligen mot punkt 2. Dels förstår jag inte om det rör nationell eller global nivå. I Sverige är vår elproduktion redan så gott som fullständigt koldioxidfri, och på global nivå är den som tror att kärnkraft på kort sikt är lösningen på användningen av fossila bränslen i Afrika och Sydamerika mer än lovligt naiv.

I fjärde punkten propageras för att människor ska lära sig att använda smak- och luktsinne för att inte slänga bort så mycket mat. Jojo, men som en av fem viktigaste miljöåtgärder? Och vad ska göras på politisk nivå med detta egentligen? Sista och femte punkten vill huvudsakligen förtäta städer.

Två egentliga åtgärder alltså: bygga kärnkraft och bygga hus i städer. Om detta nu ska föreställa ett förslag till ett liberalt framtidsinriktat miljöpolitiskt program finns det anledning att bli allvarligt orolig.

Lars om tyska valet

2009-09-30T13:04:00.000+02:00

Lars Friberg har skrivit en läsvärd valanalys i AiP.

Valrörelse med SPD

2009-09-28T22:36:00.000+02:00

Ja, det gick ju sådär i det tyska valet. Men för en utomstående har det ändå varit både intressant och lärorikt att följa SPD:s valrörelse. Några punkter av särskilt intresse tycker jag har varit:

Många gräsrötter i valarbete, men organiserandet har kommit ovanifrån. Resultaten har varit välkoordinerade aktioner av informationsstånd, flygbladsutdelning m.m. Utåtriktade aktiviteter istället för upplåsande valstugor på svensk manér.
Vågade och ofta avancerade evenemang. Ett exempel var högläsning med Nobelpristagaren Günter Grass, ett annat stort möte och konsert på Brandenburger Tor.
Bra närvaro på internet, utmärkt hemsida.

Några mindre bra saker:

Stort fokus på Frank-Walter Steinmeier. Var är de yngre, och inte minst kvinnliga, kanditaterna? Uppropet ”Frauen für Frank-Walter” gjorde inte saken bättre, gar nicht.
Needless to say, den stora osäkerheten om vilka de egentligen skulle regera med.

Dagen efter

2009-09-28T13:42:00.000+02:00

Mycket klokt skrivs nu om resultaten i tyska valet. Helt klart har SPD fått betala priset för att regera ihop med CDU. Många väljare har flytt till vänsterpartiet, andra stannade hemma, samtidigt som FDP gick starkt framåt. Att SPD är i behov av förnyelse är knappast en kontroversiell ståndpunkt. Nu väntar kanske en ny partiordförande, sannolikt nya koalitionspartners. Det är lätt att idealisera SPD:s regeringskoalition med de Gröna, men det politiska landskapet ger troligen inte möjligheter för ett sådant samarbete fler gånger.

Der Spiegel pratar om slutet för SPD as we know it. Stern tror inte att Müntefering blir gammal på partiledarposten. Hursom ska det bli spännande att följa SPD:s utveckling i opposition.

Tyska socialdemokrater inför nästa årtionde

2009-09-27T18:31:00.000+02:00

Det har varit spännande att vara med i de sista dagarna av valrörelsen, en valrörelse som är intensiv på grund av det jämna läget, men full av sakpolitik. SPD har inför valet get ut en 65-sidig rapport som de kallar ”Deutschland Plan”. Den innehåller detaljerade förslag på hur partiet vill se Tyskland 2020. Huvudpunkterna är fyra, nämligen: sysselsättning, energiomställning, lärande och jämställdhet.

Att våga sig på ett så konkret och omfattande valprogram tycker jag visar på både respekt för väljarna och på höga ambitioner som regeringsparti. Därtill tycker jag att Der Deutschland Plan innehåller många kreativa och intrerssanta förslag till åtgärder. Några subjektiva highlights ur programmet:

Pengar för pilot/modellprojekt på miljöområdet i den offentliga sektorn, som miljötåg och miljövänlig gatubelysning. Bortsett från en grönare närmiljö ska dessa bidra till att demonstrera framtidsteknik.
Kartläggning av möjligheterna till klimatteknikexport.
Skattelättnader för företag som satsar på forskning.
Starka miljöincitament i offentlig upphandling.
Satsning på elbilar.
Kostnadsfri, internationaliserad och utbyggd högskola.
Utbyggnad av elnät:”Smart grids” som ska kunna koordinera små producenter bättre och även kunna anpassa utbud och tariffer efter kartlagda konsumtionsmönster. Centraliserad styrning av de nationella elnäten.
Satsning på logistik och informationslösningar i persontrafiken, som även ska minska klimatpåverkan.
Lagstiftad kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser till 2014.

Nu återstår att se om kreativ politik räcker ända fram. De senaste undersökningarna ser dåliga ut. Det finns också en diskussion om vad som kommer att hända med SPD i opposition. Snart vet vi valresultatet med säkerhet.

Ingen varannan damernas i Tyskland

2009-09-22T18:08:00.000+02:00

Efter att ha sett anmärkningsvärt många manliga nunor på valaffischerna kollade jag upp hur det egentligen ser ut med jämställdheten bland kandidaterna i det tyska valet.

Parti könsfördelning/kandidater
SPD: Män 64 % Kvinnor 36 %
CDU: Män 68 % Kvinnor 32 %
FDP: Män 79 % Kvinnor 21 %
Die Linke: Män 67 % Kvinnor 33 %
Die Grüne: Män 61 % Kvinnor 39 %
CSU(Bayern): Män 77 % Kvinnor 23 %

Die Grüne är alltså det enda parti som är nära en 60-40 fördelning.
Siffrorna i detalj här.

Per om kärnkraft

2009-09-20T21:50:00.000+02:00

Min kollega Per Högselius skriver ett intressant inlägg om kärnkraften och debatten i Tyskland, där han också tar upp hur kärnkraftsproduktionen stadigt minskar p.g.a. kraftverkens stigande ålder.

En vecka till tyska valet

2009-09-20T21:08:00.000+02:00

En vecka kvar till valet till förbundsdagen i Tyskland, och mer än allt annat diskuterar de tyska tidningarna vilka koalitioner som är möjliga. Socialdemokraterna (SPD) och de Gröna får sannolikt ingen egen majoritet. Av historiska skäl vill SPD inte samarbeta med vänstern, die Linke, som delvis har sina rötter i utbrytargrupp från det egna partiet och som anses stå det gamla kommunistiska partiet för nära. Alternativen är en högerkoalition mellan det liberala FDP och Kristdemokraterna, en mittenkoalition som SPD-CDU eller någon mer fantasifull variant, exempelvis ”Jamaica”=Grön-FDP-CDU eller ”Ampel”(”trafikljus”)=Röd-Gul(FDP)-Grön. En mittelkoalition är ju ofta lösningen när det finns ett parti i ett parlament som ingen vill bilda regering med, som die Linke i det tyska fallet och högerpopulistiska partier i andra fall. En risk med okonventionella samarbeten är dock att de kommer att spricka innan mandatperioden är över.

Möjligt är att det politiska landskapet kommer att se annorlunda ut till nästa val. Många bedömare tror att SPD står inför en generationsväxling och med stora chanser till förnyelse. Om die Linke under de kommande åren utvecklas bort från DDR-arvet kan ett röd-röd-grönt samarbete, som inte är otänkbart på regional nivå, kanske vara möjligt till nästa val.

Hägglund och postmodernismen

2009-09-17T20:50:00.000+02:00

Om Göran Hägglunds mycket märkliga artikel i DN idag har redan mycket klokt skrivits. Så jag ville bara göra tre enkla reflektioner.

För det första: Hägglund berör ett klassiskt borgerligt komplex: att den absoluta merparten av intellektuella, författare, journalister, forskare, konstnärer och artister är vänster. Istället försöker han vända detta till en fördel. Som också tidigare påpekats har denna typ av anti-intellektualism annars tidigare i huvudsak använts av högerpopulistiska krafter.

För det andra är det ju lite underhållande att det är just Kristdemokraterna som ivrat för kristen etik i skolan och etikkommissioner (tex här). För nu tycker visst Hägglund att ”Människor har i allmänhet gott uppsåt och är i stånd att använda sunt förnuft”.

För det tredje. Vad innehåller egentligen hans vetenskapskritik? Ansluter han sig till den kritik av postmodernismen som finns inom s.k. Science wars? Eller är det tvärtom även ett problem att kvantmekaniken är abstrakt och svårförståelig?
Är det ett demokratiproblem att modern forskning är svårtillgänglig? Absolut. Och det finns en rad åtgärder kring detta som Hägglund kan ta upp med sin kollega forskningsministern, som att höja värderingen av populärvetenskaplig publicering vid tilldelning av forskningsanslag, öka andelen disputerade lärare m.m.m..
Se där några saker som hade kunnat vara intressanta i artikeln. Ifall den inte varit så urbota dum.

Apropå Vattenfall...

2009-09-17T10:54:00.001+02:00

...så är de inte alltid så populära här i Tyskland nej.

Eller till och med så impopulära att De gröna värvar medlemmar med en motkampanj...

Klimatförslag inför kongressen

2009-09-13T19:57:00.001+02:00

Socialdemokraterna presenterade i fredags partiets förslag på området klimat och energi inför kongressen. Förslagen är förstås mindre konkreta än Rådslagsgruppens (här och här) men jag tycker att det finns skarpa formuleringar kvar.
Några exempel:

Upphandling av fiskerättigheter
"Vattenfall ska vara ledande i energiomställningen på alla marknader där företaget är verksamt"
Klimatmärkning
Kilometerskatt för tunga lastbilstransporter

Vad är vätgassamhället?

2009-09-12T07:22:00.000+02:00

Bränsleceller och vätgas är ett utmärkt sätt att lagra energi. ”Vätgassamhället” är ett begrepp som framkallar bilder av ett idealt, miljövänligt och energisnålt samhälle. En av de stora fördelarna med väte är förstås att ämnet när det förbränns inte bildar växthusgaser, utan bara vatten.

Men vad innebär egentligen begreppet ”vätgassamhället”? Vagheten i detta begrepp diskuteras av Malcolm Eames m.fl., i artikeln “Negotiating Contested Visions and Place-Specific Expectations of the Hydrogen Economy” i tidskriften Technology Analysis & Strategic Management 18, no. 3-4 (2006),

Visst kan väte vara ett miljövänligt bränsle, men det beror helt på hur det framställs. Vagheten i idéerna, menar Eames m.fl., är närmast en tillgång för begreppet. Artikelförfattarna konstaterar att bilden av ”vätgassamhället” inkluderar olika saker när den används av olika aktörer. Man kan därför fråga sig om inte bilden därmed är helt tom. Det blir en ”semiotic theory”, definierad enbart för debatter.

Artikeln konstaterar också vagheten kan vara en retorisk fördel, och att många aktörer använder helt ”tomma” argument när de ska plädera för sin vision. Till exemplet kan argumenten exempelvis handla om att väte är färg- och luktlöst och att det är det ämne som är vanligast förekommande i universum. Om man tänker efter är ett färg- och luktlöst bränsle snarast en nackdel, eftersom det är svårt att upptäcka läckor, och att ämnet är vanligast i universum är egentligen helt ovidkommande så länge det inte är det på jorden.

London under borgmästare Ken Livingstone, är ett exempel på höga ambitioner att bygga en hållbar stad i kläder av vätgassamhället. Trots kollektivt hållna idéer om miljövänlig spjutspetsteknologi mötte initiativet motstånd på lokal nivå – vätgasprojektet ansågs där inte visionärt utan snarare farligt.

Artikelförfattarna menar att för att vätgassamhället ska realiseras måste det demonstreras: anläggningar måste byggas, tekniken demonstreras. Tekniken grundas i specifika aktörer och platser. I och med detta kommer också idén om vätgassamhället konkretiseras. Och innan vätgasekonomin har konkret har grundats i samhället kommer den inte att vara en ”technological fix”: en magisk teknik som plötsligt stället allt tillrätta i vår sagrade värld.

Exemplet London bör alltså mana till eftertanke. Är det kanske snarast ett miljöproblem att hoppa på en alltför framtidsinriktad teknik? Bör vi acceptera att viss miljöteknik är den bästa just nu, även om den inte är den bästa tillgängliga? Det finns inga självklara svar, men det finns anledning till reflektion.

Sverige - Europas atomkyrkogård?

2009-09-06T21:35:00.000+02:00

För ganska precis 40 år sedan gick debattens vågor höga i Bohuslän. Frågan gällde om man skulle bygga en upparbetningsanläggning, ”plutoniumfabrik”, i Sannäs. Expressen konstaterade upprört att Bohuslän skulle bli en ”uppsamlingsplats för radioaktivt spill från hela Europa”. (”Radioaktiv sopstation byggs i Bohuslän”, Expressen 14 januari 1970.) Kommer Bohusläns vackraste kuststräcka bli en atomkyrkogård? frågade sig Bohusläningen (9 januari 1970). Göteborgs handels- och sjöfartstidning menade att avfallet från anläggningen borde lagras i en "ödebygd i norr" (30 juli 1970).

Anläggningen i Bohuslän realiserades aldrig. Men intressant är att diskussionen från 1970 anknyter till tankar som fanns i kärnkraftens gryning, på 1940- och 50 talen, om att placera alla kärnkraftsverk och deras avfall på någon avlägset belägen plats på jorden. Avsikten var att en eventuell olyckas konsekvenser kunde begränsas. Ganska snart gick man ifrån sådana idéer, och det nationella ansvaret för kärnkraftsavfallet har blivit en nästan helig princip – export av bergrumsutrymme verkar i dagsläget över huvud taget inte vara aktuellt.

I regeringens energiuppgörelse från februari i år kungjordes det att nya kärnkraftverk ska få byggas på platsen för de gamla när dessa nått sin ekonomiska livslängd. Moderna reaktorer ger ungefär 13 TWh och 10 reaktorer således 130 TWh – i princip skulle alltså i stort sätt hela Sveriges elbehov kunna fyllas av kärnkraft.

Detta är nu om jag förstått det rätt inte regeringens intention, utan Sverige ska öka sin elexport (givet att de tekniska förutsättningarna gällande kraftöverföring finns). Gott så. Men intressanta frågor om ansvaret för kärnavfallet uppkommer i takt med att svensk kärnkraft skulle komma att stå för en allt större del av Europas energibehov. Säkerligen finns det ett flertal europeiska länder som anser att kärnavfall lämpligast lagras i en ödebyggd i norr – som Sverige.

Gabriel pratar energipolitik

2009-09-03T22:22:00.000+02:00

Sigmar Gabriel, tysk miljöminister och framtidsnamn inom SPD, talade på onsdagskvällen till Berlins nordöstra valkrets. Temat var ”Arbeit durch ökologische Industriepolitik”, och diskussionen kom huvudsakligen att handla om de två centrala problemen i tysk energipolitik.

Kolkraft. Gabriel menade att någon problematik med kolkraftverken inte fanns i och med den ”bubbla” som skapas av utsläppshandelssystemet. Detta förutsätter ju dock att det blir högre priser på utsläppsrätter – så småningom trodde han att utsläppspriserna blivit så höga att Tysklands äldsta kolkraftverk skulle börja stänga.

Kärnkraft. SPD är konsekventa i sitt avståndstagande. Gabriel lyfte huvudsakligen upp problemet med slutförvaring av det tyska bränslet. Förvaring av ”västtyskt” kärnavfall på ”östtysk” mark är en känslig fråga, vilket ytterligare bidrar till frågans komplexitet.
Gabriel riktade in sin kritik på Tysklands åtta äldsta kärnkraftverk som han menade borde tas från nätet.
Men den politiska verkligenheten är betydligt mer komplicerad än så. I en potentiell röd-grön regering är det avsevärt lättare att lova avveckling, än i en koalition med CDU.

Kärnkraftsdebatt

2009-09-02T17:48:00.000+02:00

Två incidenter i kärnkraftverket Krümmel, där informationen hanterades ytterst bristfälligt av Vattenfall (läs t.ex. mer här) har gjort kärnkraften till en brännhet valfråga i Tyskland. Båda sidor mobiliserar.

Vänstern ordnar en demonstration och affischerar med klassiskt 70-talstryck:

Högern skickar ut reklamvykort med sexuella anspelningar:

Kanske skulle båda sidor vinna på att förnya formen.

Ät klimatsmart

2009-09-02T14:31:00.000+02:00

Maten och livsstilens påverkan på klimatet är en viktig och ofta förbisedd fråga. Kan man verkligen påverka klimatet från köksbordet? Och gör konsumentval egentligen någon substantiell skillnad i de mängder koldioxid som andra sektorer släpper ut?

Vårnumret av det tyska ekomagasinet Schrot und Korn (som ges ut av biokooperativet LPG) hade ”CO2-diät” som tema, och tar upp en rad viktiga aspekter. Årligen äter vi 500 kg mat per person, vilket orsakar utsläpp motsvarande två ton koldioxid (från framställning, inköp, förvaring och tillagning. Av de drivhusgasutsläpp en person orsakar står maten för cirka 15 %, ingalunda en försumbar andel.

Vad kan man då göra för att minska sitt fotavtryck i atmosfären? Tidningen tar upp flera olika sätt. Dels är det gynnsammare att äta vegetariskt – vegetabilier orsakar bara en tiondel av den klimatpåverkan som motsvarande mängd kött bidrar till. Bio-veganer sparar hela 500 kg koldioxid per år, enligt en hänvisning till organisationen Foodwatch. För karnivorer är det fördelaktigt att välja fläsk och fågel före nöttkött. I regel, menar tidningen, är också ekologisk mat att föredra, i synnerhet för att minska användningen av energikrävande konstgödsel. Man ska undvik djupfryst och hålla sig till säsongens frukt och grönt

Närproducerat är naturligtvis bra, men inte alltid bäst. Att ta bilen till handelsträdgården kan innebära mer utsläpp än att köpa inskeppade bananer och lassa upp dem på cykeln. Växthusodling i ett kallt klimat bidrar till avsevärda utsläpp.

Så maten vi äter belastar klimatet, men det går att påverka sin livsstil och reducera sina utsläpp. Men hur? Information är den avgörande pusselbiten, allra helst genom en enhetlig klimatmärkning – med information både om framställning och transportsätt.

Artiklarna i sin helhet här.

Wahlkampf!

2009-09-01T09:35:00.000+02:00

Valrörelsen är i full gång för SPD.