With iPods and iPads and Xboxes and PlayStations—none of which I know how to work—information becomes a distraction, a diversion, a form of entertainment, rather than a tool of empowerment.Tidskriften raljerar över detta och menar att Obama därigenom anknyter till en lång historia av teknofobi, där allt ifrån skrivkonsten till soffor har förkastats av bakåtsträvande kulturella och politiska ledare.
Och uttalandet är faktiskt anmärkningsvärt. Hur kan det vara accepterat att en av världens ledare koketterar med sin okunnighet i teknikfrågan när en framsynt teknikpolitik bör vara en vital del av varje politiskt program i vårt århundrade? Det hade knappast varit rumsrent om en ledande politiker sagt "Socialförsäkringar förstår jag mig helt enkelt inte på" eller "Nationalekonomi är ingenting jag kan applicera".
Men själva kärnfrågan är faktiskt också intressant. Ska politiker lägga sig i vilka tekniker som är oseriösa och vilka som är "empowering"? Ja, kanske, i den meningen att en seriös teknikdebatt är en viktig del av ett demokratiskt samtal. Att som Economist istället dra slutsatsen att nyckeln till demokrati uteslutande ligger i mänskliga aktiviteter och inte alls i tekniken får nog även det ses som en förenkling.
Intressant? Andra bloggares åsikter om Obama, teknik, The Economist, teknofobi, USA
0 kommentarer:
Skicka en kommentar