Min kollega Nina Wormbs skrev nyligen ett intressant inlägg om kritiken mot IPCC och om hur den förstås/missförstås av klimatskeptiker. Hennes resonemang anknyter också DN:s ledare av den 7/3.
Verifierad vetenskap innebär inte att alla forskare tycker lika och att samtliga data pekar åt samma håll. Forskning innehåller subjektiva komponenter, och forskning kan kritiseras utan att förkastas. Att det funnits delar av IPCC:s rapporter som uppenbarligen varit felaktiga betyder verkligen inte att slutsatsen är felaktig; FN:s klimatpanel har sammanställt enorma mängder data och sammanfattat merparten av den samtida forskningen på området - ett par felaktiga studier, hur olyckligt detta än må vara, omkullkastar inte slutsatsen om klimatförändringar framkallade av mänsklig aktivitet.
Wormbs, som själv delvis forskar om klimatmodeller och mediering, poängterar problematiken när vetenskapliga modeller ska presenteras i populära medier. Modeller tolkas på olika sätt inom och utom vetenskapen, och den kan vara svårt att i medier återge vad som sker i en inomvetenskaplig debatt.
Detta är också intressant därför att många av de nyvaknade "klimatförnekarna" använder just argument om "vetenskaplighet" och kallar gärna klimatforskning för "pseudovetenskap" eller liknande. Den här typen av argumentation är klassiskt både stark och verksam - att identifiera "det andra" som förvillelse skulle med en dualistisk logik göra den egna positionen till den riktiga sanningen. Men enstaka felaktigheter eller oenigheter inom forskningen skapar naturligtvis ingen"pseudovetenskap" - detta är istället ett begrepp som brukar kopplas till ovetenskapliga och vetenskapliga metoder. Och en viktig del av den vetenskapliga metoden är just diskussion, debatt, kritik, ifrågasättande och dialog mellan forskare.
Det naturligtvis olyckligt av pedagogiska skäl att det förekommit felaktigheter i IPCC:s material, och vi hoppas att allt detta reds ut och hanteras på adekvat sätt inom kort (något som verkar vara på gång). Men den stora pedagogiska utmaningen handlar fortfarande om att förmedla forskningens inre logik.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om klimat, IPCC, klimatskeptiker, klimatförändringar, climategate
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har följt och hyggligt satt mig in i klimatdebatten och klimatforskningen, sedan Climategate dök upp, och det är inte frågan om att "klimatskeptikerna" vill ha en hederlig debatt. De vill tvärt om ha en ohederlig debatt.
SvaraRaderaNaomi Oreskes gör en utmärkt föreläsning kring dessa klimatförnekare (som jag hellre kallar dem på grund av deras ohederlighet) på en video som jag länkat här:
http://begrundatoplitat.blogspot.com/2010/03/naomi-oreskes-om-klimatfornekare.html
Ni verkar vara fullt insatta och till tänderna rustade med fakta själva förstår jag. Eller menar ni att ni tror på hur vetenskap bedrivs? Dvs tro på vetande=vetande?
SvaraRaderaÄr det inte lika bra att erkänna för sig själv "OK jag är en kritisk massa-person. Jag kan bara tro på sådant som uppnått kritisk massa av konsensus i det allmänna medvetandet. Bara om en bok/artikel/rapport har det rätta redaktionella pappa-tilltalet kan jag lyssna."
De flesta av oss är sådana, det är inte att skämmas för, men man måste veta att man är det.