Fusion

Spännande vetenskapsnyheter har nått oss de senaste veckorna: DN skriver att forskare kommer att kunna framställa energi med fusion inom två år.

Fusion är onekligen en fascinerande energikälla, både vetenskapligt och med tanke på de samhälleliga effekter det skulle kunna få. Det finns absolut skäl att vara optimistisk om fusion i ett längre tidsperspektiv, och rapporter om framsteg inom fusionsforskningen är naturligtvis mycket glädjande.

Men. Även om fusion som energikälla kommer att vara uppnåeligt rent fysikaliskt (något man trott vara nära förestående åtminstone de senaste 50 åren) är vägen till ett energisystem med fusion mycket lång. Fusionskraften måste anpassas till socioekonomiska system och skrivas in i de kulturella och samhälleliga förutsättningar vi har. Vilket försäkringsansvar ska gälla för fusionsreaktorer? Var ska de förläggas? På vilken nivå bör säkerhetsföreskrifterna läggas? Vilka energikällor ska fusionen kompletteras med?

Fusion har den stora fördelen att den inte genererar något långlivat avfall, men det är heller inte så, som DN skriver, att fusion är "ofarligt" - det innebär hanterande av farliga radioaktiva ämnen och höga temperaturer. Dessutom, även om bränslet är väte är det lite magstarkt att kalla den "outsinlig".
Och att forskarna kan "få ut mer energi än de stoppar in" är ju förstås inte korrekt om man betraktar massa som en energiform.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fusion, energiforskning samt Jinges web- och fotoblogg